Cykeln som frihetssymbol

 

I den charmiga och rörande filmen ”Den gröna cykeln” drömmer en ung flicka om att få köpa en cykel och tävla med grannpojken om vem av dem som kan cykla snabbast. Men i Saudiarabien får flickor inte cykla, det är ett kulturellt och religiöst tabu. Att cykla antas nämligen hota kvinnors heder. Saudiarabien är ett hårt könssegregerat samhälle där kvinnorna drar det kortaste strået och tvingas acceptera många inskränkningar. Kvinnor får till exempel inte heller köra bil.  Männen dominerar på alla områden och kontakten mellan könen är minimal. Flickors och pojkars otvungna vänskap ger dock ett visst hopp om att också detta samhälle i framtiden kommer att förändras.

Cykeln som frihetsymbol och föremål för hett begär finns i flera filmer, bland andra bröderna Luc och Jean-Pierre Dardennes ”Pojken med cykeln”, som kom härom året. Cykeln är det verktyg som möjliggör en dräglig tillvaro för pojken Cyril som försöker hitta sin far. Den är också den enda statussymbol han äger och kan imponera på de andra pojkarna med.
En klassiker är också Vittorio De Sicas ”Cykeltjuven” från 1945 där en far och son tillsammans vandrar runt i Rom och letar efter den stulna cykel som skulle ta dem ut ur arbetslöshet och fattigdom.

När våren kommer längtar många efter att få ta fram sina cyklar och slippa trängas i t-banan, på bussar och i bilköer. Att kunna cykla till arbetet ger en frihetskänsla och dessutom motion. I städer som Zürich och Köpenhamn har man gått långt i att inskränka bilutrymmet och samma utveckling är på gång i Stockholm. När vintern äntligen är över gissar jag att vi kommer att få se fler cyklar än någonsin på de svenska vägarna.

Kalifornien är en av de mest miljömedvetna delstaterna i USA. I Los Angeles cyklar människor gärna längs havet i Venice och Santa Monica, men i övrigt är megastaden tyvärr helt byggd för bilar. Olika enklaver ligger utspridda på långa avstånd från varandra och är förbundna av flerfiliga motorväger som går genom stadsdelar som påminner om industriområden. Kollektivtrafiken har låg status och t-banan anses inte helt trygg. Det är nästan omöjligt att klara sig utan bil här. Vilken utmaning det måste vara för stadsplanerare att göra L.A. till en mindre bilberoende och mer miljömedveten stad.

En gång i tiden ansågs bilsamhället vara den mest progressiva samhällsvisionen också i Sverige. Delegationer åkte över till USA för att studera stadsplanering och bilen betraktades som den stora frihetssymbolen. Om detta berättade forskaren Per Lundin på Spårvagnsstädernas intressanta seminarium med temat stadsplanering och miljö. Se http://www.sparvagnsstaderna.se/pressrum/dokumentation-arsmoteskonferens-2013
Per Lundins avhandling handlar om bilsamhället som norm. När Täby centrum byggdes 1961 utgick man från amerikanska stadsplaneideal med motorvägen i centrum och även i Stockholm city planerade man 20 000 parkeringsplatser.

Tyvärr finns mycket av detta tänkande kvar som ”en frusen ideologi” som fortfarande påverkar oss, sa Per Lundin.
När frosten äntligen släpper sitt järngrepp om oss denna kalla vår kommer kanske en del av denna frusna ideologi också att tina upp till förmån för cykel och kollektivtrafiksamhället!

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>