Spaden i jorden

Trädgårdssäsongen har redan börjat. Rosorna är klippta och gödslade och rabatternas vinterskydd är borta. På försök sattes fem pelargonsticklingar ut i pallkragar under dubbla lager odlingsduk. Det ska bli intressant att se om de överlevt när jag kommer tillbaka till Gotland.

I väntan på nästa tillfälle att gräva i jorden kan några bilder från Trädgårdsmässan 2014 inspirera.

2014 Trädgårdsmässan 009

Först ut den vackra idéträdgården ”Frökens gröna gemak” inspirerad av fröken Florence Stephens på Huseby söder om Växjö. Här blandas nyttoväxter i köksträdgården med agaver och stilmöbler. Agaven är en växt som kanske skulle kunna passa i söderläge i den brännande Gotlandssolen tillsammans med andra suckulenter, sten och grus.

2014 Trädgårdsmässan 033

En helt annan idéträdgård är inspirerad av Astrids Lindgrens barndomshem i Näs utanför Vimmerby. Här dominerar enkelheten med trasmattor, mossor, murar och träd.

2014 Trädgårdsmässan 047

För den som har ont om utrymme alternativt har svårt att få tag i en bärgare är odling i en gammal skrotbil kanske ett alternativ. Tänker osökt på Kuten på Fårö http://www.kuten.se som har gott om gamla amerikanare som skulle kunna förskönas. Vår egen gamla sommarbil står däremot redan på skroten i Bro och väntar på demolering.

2014 Trädgårdsmässan 062

För det lilla utrymmet och det lilla livet passar denna lekplats på balkongen där kottarna kommer till heders i leken och mossor och växter kan bli en hel lekskog. Skönt med en myshörna med plats för läsning och vila.

2014 Trädgårdsmässan 084

Att insekter, bin och humlor är livsviktiga för trädgården och hela miljön är ett faktum. Av gamla lastpallar kan man bygga ett lyxhotell för de små vännerna som är  våra arbetskamrater i trädgården.

I år ska jag så massor med salladssorter i pallkragar.Färsk sallad smakar ljuvligt och är mycket lättodlad. Mangold är också gott och nyttigt och passar fint i sallader och egenodlade tomater smakar gott. Däremot blir det ingen kål i år för att slippa kållarverna.

 

Gotländsk dynamik

Första gången jag var i Almedalen var 1978. Då bodde jag och min familj en period granne med parken, strax innanför ringmuren. Där talade Olof Palme, som själv semestrade på Fårö, inför en skara intresserade som gott och väl rymdes på bänkarna framför scenen. Samhällspolitiska reportrar bevakade talet för de stora dagstidningarna, men i övrigt väckte det ingen större uppståndelse.

I början av 00-talet bevakade jag det som då vuxit till en hel Almedalsvecka för den tidning där jag då jobbade. Evenemanget var fortfarande ganska intimt; jag minns Carl-Jan Granqvist som satt på en uterestaurang och Jan Emanuel Johansson som delade ut flygblad. Lotta Gröning och Fredrik Federley hälsade glatt som om vi var gamla bekanta. Ungdomsförbundens företrädare diskuterade bostadsbristen och frågades ut av proffsiga moderatorn Linda Nyberg, då en ännu ganska okänd journalist.

Under några år var jag borta från för att 2010 komma tillbaka som frilansreporter. Jag trodde inte mina ögon när jag såg hur stort evenemanget blivit. Överallt pågick aktiviteter, flygblad delades ut och åsikter torgfördes. Ibland kändes det nästan som ett jippo där lobbyister och PR-människor försökte överträffa varandra med spektakulära utspel. När mitt bevakningsuppdrag var klart styrde jag snabbt kosan mot lugnet på norra Gotland.

I år kunde jag inte låta bli att tycka att Almedalsveckan ändå är ett fantastiskt exempel på demokrati. Alla evenemang är öppna för vem som helst och dessutom kostnadsfria. På en scen berättar Cecilia Uddén om den arabiska våren, partiföreträdarna rör sig ledigt ute på stan, säkerhetspolisen inbjuder till morgonjoggning och de lokala aktivisterna från Ojnareskogen skapar opinion för sin sak. I år fanns dessutom flera utländska delegationer som var där för att studera fenomenet Almedalsveckan. Man kan inte låta bli att imponeras. Jag är glad att vi i Sverige, trots två politikermord, fortfarande har ett så öppet samhälle att en vecka som den här är möjlig att genomföra. Det är också roligt att se vad människors möten kan betyda. För några år sedan diskuterades en standard för evenemang utifrån olika hållbarhetsaspekter och i år är den redan verklighet. Det finns så många engagerade och duktiga människor som är med och påverkar samhällsutvecklingen, långt fler än lobbyisterna och proffstyckarna.

I Fleringe skola på norra Gotland stötte jag i somras på en annan grupp med stort patos; medlemmarna i föreningen Bevara Ojnareskogen, som i sju år kämpat mot att den artrika skogen ska skövlas av kalkindustrin. Medelåldern i föreningen är ganska hög men i år fick de oväntad hjälp från unga miljöaktivister som strömmade till för att skydda skogen.  Striden är fortfarande inte avgjord men engagemanget kan man inte ta miste på. För första gång har jag på nära håll bevittnat vilken stor roll som sociala medier spelar för aktivism. När människor kommer samman IRL eller på nätet börjar det hända saker!

 

Berlinerluft

På söndag åker jag till Berlin för att förkovra mig  i tyska tack vare ett fortbildningsstipendium från Journalistförbundet. Under fyra veckor ska jag förbättra min gamla skoltyska och insupa Berlinerluft.  Bald bin ich ein Berliner.  När jag kommer hem vill jag gärna språkcoacha tysktalande som behöver öva svenska.