Beatles präglar ännu Liverpool

Hamnen och sjöfarten har haft en stor inverkan på musiklivet i Liverpool. Unga män tog arbete som sjömän och reste till USA där de lyssnade på populära artister och köpte de senaste LP-skivorna. I Liverpool startades många band som inspirerats av Elvis, Little Richard och Jerry Lee Lewis. John Lennon spelade i en skifflegrupp vid namn Quarrymen när han och Paul McCartney möttes den 6 juli 1957 på en trädgårdsfest vid S:t Peters Church, där man firade rosendrottningens dag.

2013 LIVERPOOL (53)
Beatlesmuseet i Liverpool. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

I Liverpool kan man besöka Beatlesmuseet i det gamla hamnområdet. Skolbarn och turister studerar med stort allvar gruppens historia. Här får man höra om tyskan Astrid Kirchherr som lanserade moppfrisyrerna och se bilder från Beatles trevande start i Hamburg, då Stuart Sutcliffe (som senare dog i hjärnblödning), var medlem i gruppen. Man förstår hur viktig Liverpoolsonen Brian Epstein var för att skapa kontaktnät och lära Beatlarna ”artighet och hyfs”. Man får följa Beatles framgångssaga via shower och turnéer. När de kom till USA trodde de att det öronbedövande ljud som mötte dem var flygplansljud, men det var fansen som jublade.

2013 LIVERPOOL (100)

Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Den legendariska klubben The Cavern finns ännu kvar. På kvällarna uppträder look-a-likes med Beatlessånger. Stämningen är god och många i publiken sjunger med. Utanför klubben står John Lennon staty.

Den som vill lära sig mer kan åka med på rundresan The Magical Mystery tour. Turen går bland annat till Beatlarnas födelsehem.
Ringo Starr var den verkliga arbetar-klasskillen, hans första hem var inrymt i en tegellänga, där fönster och dörrar nu bommats igen med metalluckor i väntan på rivning. Johns moster Mimis hus, där han bodde under större delen av barndomen, är öppet för besök genom en statlig fond. Strax utanför blev Johns mamma dödad i en trafikolycka när han var 17 år gammal.
Rundturen går också till Pauls hem där familjen slog sig till ro efter mycket flyttande, eftersom mamman var barnmorska och måste flytta dit tjänsten förde henne. Hon insjuknade i cancer och avled när Paul var bara 14 år. Bussen stannar också vid George Harrisons hem i Wavertree, där vilda barn leker på gatan, och vid det college där John och Paul pluggade samt vid konstskolan Liverpool College of Art, där John pluggade när han mötte sin första fru Cynthia.
Vi fortsätter till Penny Lane där John och Paul brukade byta buss. Platsen domineras av en rondell, men här finns fortfarande en frisör och en bank. Vi stannar också vid Strawberry Fields, barnhemmet där John klättrade i träden. Som vuxen gav han pengar till verksamheten och det har hans änka Yoko fortsatt med. Ett tag såg det ut som om området skulle förvandlas till privata tomtmarker, men efter protester ska Strawberry Fields bli en skola för barn med särskilda behov.

I konserthuset The Philharmonic, delar Paul McCartney varje år ut stipendier i samband med skolavslutningen. Paul, av alla ansedd som exemplariskt artig och trevlig, håller kontakten med sin hemstad och gör mycket för den, berättar turledaren.

2013 LIVERPOOL (124)
Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Idag är Liverpool en viktig universitetsstad som lockar studenter från många länder. Här finns många kinesiska studenter som kanske känner sig hemma i Liverpools gamla China Town. 2000 var Liverpool Europas Kulturhuvudstad. Här finns breda gågator och mängder av muséer i det gamla hamnområdet. Staden påminner en hel del om San Francisco med hamnen, bukten och kullarna. Här finns Englands största katedral som rymmer såväl kafé som shop. Vid John Lennons begravning var katedralen fylld till bredden.

 

Berömd kvartett och triangel med ursprung i Liverpool

2013 LIVERPOOL (30)

Liverpools hamn, utvandrarmonument. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Liverpool är för många synonymt med The Beatles och fotboll, en arbetarstad med klassiska tegellängor och hamn vid Irländska sjön.

Att den också är en av Englands mest betydande handelsstäder är inte lika välkänt, men faktum är att Liverpool var centrum för den så kallade triangelhandeln mellan England, Afrikas västkust och Amerika. I Liverpool lastades skeppen med manufakturvaror som producerats i Manchesters fabriker. Det var bland annat textilier, glas, gevär och sprit som efterfrågades i Afrika.  Där byttes varorna mot en mycket värdefull last av svarta slavar, som infångats i strider mellan rivaliserande folkgrupper. 300 000 tvingades på slavfartygen och kedjades fast liggande på skeppen, tätt packade som sillar. I Sydamerika såldes slavarna på auktioner och här fylldes fartygen istället med kolonialvaror som bomull, socker och tobak.

2013 LIVERPOOL (119)

Museum of Slavery. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

 

2013 LIVERPOOL (63)

Museum of Slavery. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Liverpool bär tydliga spår efter handeln. Enorma köpmanshus i hamnen har byggts om till museer, gallerior och serveringar, bland annat Tate Museum och världens första museum om slaveriets historia, International Slavery Museum.  Här kan man se järnhalsringarna och kedjorna som fjättrade slavarna. Här finns också andra upprörande exempel på hur västerlänningar behandlat svarta människor, till exempel plantageägar- familjen som lät de anställda figurera som levande julkort bemålade med Merry X-mas. Rasismens historia från slavhandeln till Ku Klux Klan beskrivs. Det gör ont att se svarta skolbarn betrakta denna förnedring.

I Liverpool finns ännu många spår av rika köpmannafamiljer och slavhandlare. Familjen Penny, som gett namn åt gatan Penny Lane, som odödliggjorts av Beatles, är ett exempel. I hamnen finns också ett utvandrarmonument, som vittnar om en annan trafik över Atlanten. Det här var den största hamnen för utvandrare på väg till Amerika och andra kontinenter. Omkring nio miljoner reste via Liverpool.

 

Cykeln som frihetssymbol

 

I den charmiga och rörande filmen ”Den gröna cykeln” drömmer en ung flicka om att få köpa en cykel och tävla med grannpojken om vem av dem som kan cykla snabbast. Men i Saudiarabien får flickor inte cykla, det är ett kulturellt och religiöst tabu. Att cykla antas nämligen hota kvinnors heder. Saudiarabien är ett hårt könssegregerat samhälle där kvinnorna drar det kortaste strået och tvingas acceptera många inskränkningar. Kvinnor får till exempel inte heller köra bil.  Männen dominerar på alla områden och kontakten mellan könen är minimal. Flickors och pojkars otvungna vänskap ger dock ett visst hopp om att också detta samhälle i framtiden kommer att förändras.

Cykeln som frihetsymbol och föremål för hett begär finns i flera filmer, bland andra bröderna Luc och Jean-Pierre Dardennes ”Pojken med cykeln”, som kom härom året. Cykeln är det verktyg som möjliggör en dräglig tillvaro för pojken Cyril som försöker hitta sin far. Den är också den enda statussymbol han äger och kan imponera på de andra pojkarna med.
En klassiker är också Vittorio De Sicas ”Cykeltjuven” från 1945 där en far och son tillsammans vandrar runt i Rom och letar efter den stulna cykel som skulle ta dem ut ur arbetslöshet och fattigdom.

När våren kommer längtar många efter att få ta fram sina cyklar och slippa trängas i t-banan, på bussar och i bilköer. Att kunna cykla till arbetet ger en frihetskänsla och dessutom motion. I städer som Zürich och Köpenhamn har man gått långt i att inskränka bilutrymmet och samma utveckling är på gång i Stockholm. När vintern äntligen är över gissar jag att vi kommer att få se fler cyklar än någonsin på de svenska vägarna.

Kalifornien är en av de mest miljömedvetna delstaterna i USA. I Los Angeles cyklar människor gärna längs havet i Venice och Santa Monica, men i övrigt är megastaden tyvärr helt byggd för bilar. Olika enklaver ligger utspridda på långa avstånd från varandra och är förbundna av flerfiliga motorväger som går genom stadsdelar som påminner om industriområden. Kollektivtrafiken har låg status och t-banan anses inte helt trygg. Det är nästan omöjligt att klara sig utan bil här. Vilken utmaning det måste vara för stadsplanerare att göra L.A. till en mindre bilberoende och mer miljömedveten stad.

En gång i tiden ansågs bilsamhället vara den mest progressiva samhällsvisionen också i Sverige. Delegationer åkte över till USA för att studera stadsplanering och bilen betraktades som den stora frihetssymbolen. Om detta berättade forskaren Per Lundin på Spårvagnsstädernas intressanta seminarium med temat stadsplanering och miljö. Se http://www.sparvagnsstaderna.se/pressrum/dokumentation-arsmoteskonferens-2013
Per Lundins avhandling handlar om bilsamhället som norm. När Täby centrum byggdes 1961 utgick man från amerikanska stadsplaneideal med motorvägen i centrum och även i Stockholm city planerade man 20 000 parkeringsplatser.

Tyvärr finns mycket av detta tänkande kvar som ”en frusen ideologi” som fortfarande påverkar oss, sa Per Lundin.
När frosten äntligen släpper sitt järngrepp om oss denna kalla vår kommer kanske en del av denna frusna ideologi också att tina upp till förmån för cykel och kollektivtrafiksamhället!

 

Minnesvärda cykelbanor

Jag har sett dem på många håll, de välplanerade cykelbanorna där man kan cykla säkert, åtskild från biltrafiken. I Danmark och Nederländerna förstås, här har ju människor cyklat långt innan den nuvarande cykelrenässansen. Att man skulle hitta rejäla cykelbanor i Italien och i konservativa Arizona i USA var mer otippat. Men de finns, jag har själv fotograferat dem.

Allra mest förvånad blev jag dock när jag besökte Kina.  Överallt i Peking ser man cykelbanor i staden, där trafiken i övrigt är mycket intensiv med åttafiliga bilvägar kors och tvärs. Nära Himmelska fridens torg och vid den nya Olympiastadion till exempel, kan man cykla på banor som separerats från biltrafiken och fotgängarna med vita staket. Här kan inte heller bilar ta sig in och parkera på cykelbanorna. För några årtionden sedan, innan den ekonomiska utvecklingen tog fart, var cykeln visserligen ett vanligt kommunikationsmedel, men i början av 2000-talet hade den trängts tillbaka av bilen som vann terräng. Därför är det glädjande att se att cykeln gör come-back i miljardlandet Kina.

I Stockholm verkar inställningen till trafiken vara på väg att svänga. Det är inte längre självklart att bilarna ska ta så stort gatuutrymme i anspråk eller att det ska vara nästan gratis att nattparkera. När politikern Stella Fare stred för cykelbanor blev hon hånad, men en slags cykelbanor kom ändå till stånd. Visserligen går de ibland mitt emellan bilfilerna som på livsfarliga Vasagatan och Sankt Eriksplan och visserligen plogas snön från bilvägarna ibland upp på cykelbanorna, men ändå. Snart kanske Stockholm lär av utvecklingen som pågår runt om i världen och blir en cykelstad värd namnet.

Byggboom i Marocko

Foto:Maritha Sandberg LööfI Marocko pågår en enorm byggaktivitet. Överallt ses byggkranar och byggnadsarbetare som jobbar även under helgdagar. Ekonomin växer kraftigt. Mellan 2004 och 2011 har tillväxten varit i genomsnitt 5,8 % per år, att jämföra med den svenska tillväxten på 3,7 % och den amerikanska på 2,6 %.

Varje år flyttar tusentals marockaner till storstäder som Rabat, Casablanca och Marrakech. Många familjer hamnar i slumområden i städernas utkanter. Samtidigt bygger man helt nya städer dit man vill locka nya invånare. En av dessa är Tamansourt, tio kilometer utanför Marrakech. Här byggs en komplett stad med lägenheter och villor i olika utföranden och prisklasser, skolor, butiker, banker, lekplatser, sportanläggning, en moské mitt i byn och en stadskärna (medina) i typiskt arabiskt utförande. Här finns också så kallad social housing, det vill säga bostäder för mindre bemedlade. Byggandet finansieras med offentliga medel och privat kapital som ofta kommer från Gulfstaterna. De privata aktörerna får marken gratis mot att de investerar i infrastruktur som elnät och kommunikationer.

Utanför storstaden Casablanca ska 7-8 nya satellitstäder byggas inom en radie av 10-30 kilometer. Det enda som fattas är invånare, än så länge är städerna sporadiskt befolkade. I Tamansourt ska enligt planerna 450 000 människor bo, men hittills har knappt 50 000 flyttat hit. Enligt representanter för staden är många hus och lägenheter redan sålda, en del köper dem som semesterbostäder, andra som möjligt boende och investering för sina barn. Även om ambitionen att bygga bort slummen är god och sympatisk tror jag det blir svårt att locka invånare till de nya städerna innan det finns arbetsplatser och utbyggda kommunikationer. Men det är intressant att så påtagligt se hur ett utvecklingsland tar sjumilakliv i riktning mot ett modernt industriland samtidigt som Europas ekonomi står och stampar.

 

 

 

Levande gränsområden

Besökte nyligen två gamla gränsområden i Sverige: Tornedalen och Öresundsregionen, och slogs av den dynamiska utvecklingen. I Tornedalen råder arbetskrafts- och bostadsbrist när nya gruvor öppnas. Arbetsförmedlingen jobbar för högtryck och gamla slitna byggnader förvandlas till nya boenden. Ute på byn i mångkulturella Pajala kan man höra såväl meänkieli och svenska som samiska och ryska.

Spårväg, Loop city

I Malmö planeras för storregionen Öresund. Fyra miljoner på västra och östra sidan av Öresund ska länkas samman med spårbunden trafik. På danska sidan ska en ny spårväg förbinda tio samhällen från Lyngby i söder till Ishöj i norr och koppla ihop dem med befintliga linjer mot Köpenhamn i projektet Loop City. På svenska sidan finns planer på spårbunden kollektivtrafik från Ängelholm till Ystad. Den kommande stadsregionen blir lika stor som Berlin.