40 år senare – flanör i Patrick Modianos fotspår

2014-10-06 PARIS 075 RED

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

För 40 år sedan, 1974, var det precis hundra år sedan den första stora impressionistutställningen i Paris. Impression, soleil levant av Claude Monet med motiv från Le Havre ställdes ut och kom att ge namn åt hela konstriktningen. Det var konstkritikern Louis Leroy som myntade uttrycket ”impressionism”, med vilket han avsåg en negativ benämning.

Som ung au-pair i Paris 1974 såg jag impressionistutställningen och imponerades stort av färgerna, ljuset och lättheten hos Monet och de andra impressionisterna. I dag visas Impression, soleil levant på nytt i Paris på Musée Marmottan-Monet, nära Boulognerskogen. 40 år senare är det fortfarande en riktigt stor konstupplevelse att se Monets målningar. Här visas också de grandiosa näckrostavlorna från Giverny, som många förknippar med honom.

2014-10-06 PARIS 072

Berthe Morisots självporträtt. Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

adouard-manet-portrait-de-berthe-morisot-c3a9tendue-1873

Eduardo Manets porträtt av Berthe Morisot.

Den första kvinnan i den franska impressionistkretsen, Berthe Morisot, finns också representerad på museet. Hon är en av alla kvinnliga konstnärer som mer eller mindre glömts bort i konsthistorien. Berthe Morisots måleri har av konstvetare beskrivits som ”själva essensen av impressionismen, med sina förförande färger och sin djärva teknik”. Vid den första impressionistutställningen deltog hon med målningen Vaggan. Det är intressant att se hur hon porträtterar sig själv, som en målmedveten konstnär med frank blick, i kontrast till den tillbakalutade, ljuva kvinna, som hennes svåger Eduardo Manet avbildat. Den manliga blicken såg något annat.

En flykting korsar sina spår, en au-pair återvänder.  Av en slump köpte jag Nätternas gräs av Patrick Modiano när världens längsta bokbord arrangerades på Drottninggatan tidigare i höstas. Det visar sig att romanen handlar om en man som flanerar i Paris och letar efter Dannie, den gåtfulla kvinna han älskade fyrtio år tidigare.

Jag stiger nästan in i handlingen. De första nätterna bor jag på ett ruffigt hotell i Montparnasse, samma kvarter som Modiano beskriver, även om hans hotell heter Unic. Jag rör mig på de gator där Nätternas gräs utspelar sig, nära Boulevard du Maine, och vid Montparnasses biografer.

Paris 2014-10-09 035

Efter några dagar byter jag upp mig till ett bättre hotell på Saint-Marcel i Quartier Latin. Jag strövar runt i den botaniska trädgården Jardin des Plantes, där också Strindberg botaniserade, och flanerar på Rue Jussieu och Rue de Monge. Än en gång är jag hack i häl på berättaren i Nätternas gräs som promenerar just där, 40 år tidigare.

PARIS Boulangerie MSL

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

Mitt minne pendlar mellan nu- och dåtid. Går ner till Boulevard de Port Royal där jag bodde och fotograferar huset. Slakteriet, specerihandlaren och tvätteriet där jag gjorde ärenden för familjen Serres räkning är borta, men bageriet på hörnan finns kvar. Då visste alla i kvarteret att jag var familjen Serres jeune fille au pair. Jag som kom från en liten norrländsk småstad hade inte heller några problem med att känna mig hemma i Paris, med småstadskänsla mitt i storstaden.

På det hela taget är mycket oföränderligt och småskaligt i Paris. Den franska kulturen och traditionen är stark. Man kan alltjämt dricka kaffe och äta croissanter på uteserveringarna, hitta böcker i boklådorna vid Seine och handla mat i bostadskvarterets små butiker.

Rue Mouffetard MSL

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

På marknadsgatan Rue Mouffetard kan man fortfarande köpa både ostar och ostron, men restauranger tar över allt mer längs denna medeltida gata.

 När jag en dag sitter och läser Modiano får jag höra att just han, denne även för mig till helt nyligen okände författare, fått nobelpriset! Jag rusar genast ner och gratulerar hotellreceptionisten som ser lite frågande ut.

Dåtid och nutid flyter ihop som i Modianos romaner.”Ändå drömde jag inte”.

PARIS Modiano Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

Paris i Modianos fotspår ©Maritha Sandberg Lööf

Beatles präglar ännu Liverpool

Hamnen och sjöfarten har haft en stor inverkan på musiklivet i Liverpool. Unga män tog arbete som sjömän och reste till USA där de lyssnade på populära artister och köpte de senaste LP-skivorna. I Liverpool startades många band som inspirerats av Elvis, Little Richard och Jerry Lee Lewis. John Lennon spelade i en skifflegrupp vid namn Quarrymen när han och Paul McCartney möttes den 6 juli 1957 på en trädgårdsfest vid S:t Peters Church, där man firade rosendrottningens dag.

2013 LIVERPOOL (53)
Beatlesmuseet i Liverpool. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

I Liverpool kan man besöka Beatlesmuseet i det gamla hamnområdet. Skolbarn och turister studerar med stort allvar gruppens historia. Här får man höra om tyskan Astrid Kirchherr som lanserade moppfrisyrerna och se bilder från Beatles trevande start i Hamburg, då Stuart Sutcliffe (som senare dog i hjärnblödning), var medlem i gruppen. Man förstår hur viktig Liverpoolsonen Brian Epstein var för att skapa kontaktnät och lära Beatlarna ”artighet och hyfs”. Man får följa Beatles framgångssaga via shower och turnéer. När de kom till USA trodde de att det öronbedövande ljud som mötte dem var flygplansljud, men det var fansen som jublade.

2013 LIVERPOOL (100)

Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Den legendariska klubben The Cavern finns ännu kvar. På kvällarna uppträder look-a-likes med Beatlessånger. Stämningen är god och många i publiken sjunger med. Utanför klubben står John Lennon staty.

Den som vill lära sig mer kan åka med på rundresan The Magical Mystery tour. Turen går bland annat till Beatlarnas födelsehem.
Ringo Starr var den verkliga arbetar-klasskillen, hans första hem var inrymt i en tegellänga, där fönster och dörrar nu bommats igen med metalluckor i väntan på rivning. Johns moster Mimis hus, där han bodde under större delen av barndomen, är öppet för besök genom en statlig fond. Strax utanför blev Johns mamma dödad i en trafikolycka när han var 17 år gammal.
Rundturen går också till Pauls hem där familjen slog sig till ro efter mycket flyttande, eftersom mamman var barnmorska och måste flytta dit tjänsten förde henne. Hon insjuknade i cancer och avled när Paul var bara 14 år. Bussen stannar också vid George Harrisons hem i Wavertree, där vilda barn leker på gatan, och vid det college där John och Paul pluggade samt vid konstskolan Liverpool College of Art, där John pluggade när han mötte sin första fru Cynthia.
Vi fortsätter till Penny Lane där John och Paul brukade byta buss. Platsen domineras av en rondell, men här finns fortfarande en frisör och en bank. Vi stannar också vid Strawberry Fields, barnhemmet där John klättrade i träden. Som vuxen gav han pengar till verksamheten och det har hans änka Yoko fortsatt med. Ett tag såg det ut som om området skulle förvandlas till privata tomtmarker, men efter protester ska Strawberry Fields bli en skola för barn med särskilda behov.

I konserthuset The Philharmonic, delar Paul McCartney varje år ut stipendier i samband med skolavslutningen. Paul, av alla ansedd som exemplariskt artig och trevlig, håller kontakten med sin hemstad och gör mycket för den, berättar turledaren.

2013 LIVERPOOL (124)
Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Idag är Liverpool en viktig universitetsstad som lockar studenter från många länder. Här finns många kinesiska studenter som kanske känner sig hemma i Liverpools gamla China Town. 2000 var Liverpool Europas Kulturhuvudstad. Här finns breda gågator och mängder av muséer i det gamla hamnområdet. Staden påminner en hel del om San Francisco med hamnen, bukten och kullarna. Här finns Englands största katedral som rymmer såväl kafé som shop. Vid John Lennons begravning var katedralen fylld till bredden.

 

Berömd kvartett och triangel med ursprung i Liverpool

2013 LIVERPOOL (30)

Liverpools hamn, utvandrarmonument. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Liverpool är för många synonymt med The Beatles och fotboll, en arbetarstad med klassiska tegellängor och hamn vid Irländska sjön.

Att den också är en av Englands mest betydande handelsstäder är inte lika välkänt, men faktum är att Liverpool var centrum för den så kallade triangelhandeln mellan England, Afrikas västkust och Amerika. I Liverpool lastades skeppen med manufakturvaror som producerats i Manchesters fabriker. Det var bland annat textilier, glas, gevär och sprit som efterfrågades i Afrika.  Där byttes varorna mot en mycket värdefull last av svarta slavar, som infångats i strider mellan rivaliserande folkgrupper. 300 000 tvingades på slavfartygen och kedjades fast liggande på skeppen, tätt packade som sillar. I Sydamerika såldes slavarna på auktioner och här fylldes fartygen istället med kolonialvaror som bomull, socker och tobak.

2013 LIVERPOOL (119)

Museum of Slavery. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

 

2013 LIVERPOOL (63)

Museum of Slavery. Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Liverpool bär tydliga spår efter handeln. Enorma köpmanshus i hamnen har byggts om till museer, gallerior och serveringar, bland annat Tate Museum och världens första museum om slaveriets historia, International Slavery Museum.  Här kan man se järnhalsringarna och kedjorna som fjättrade slavarna. Här finns också andra upprörande exempel på hur västerlänningar behandlat svarta människor, till exempel plantageägar- familjen som lät de anställda figurera som levande julkort bemålade med Merry X-mas. Rasismens historia från slavhandeln till Ku Klux Klan beskrivs. Det gör ont att se svarta skolbarn betrakta denna förnedring.

I Liverpool finns ännu många spår av rika köpmannafamiljer och slavhandlare. Familjen Penny, som gett namn åt gatan Penny Lane, som odödliggjorts av Beatles, är ett exempel. I hamnen finns också ett utvandrarmonument, som vittnar om en annan trafik över Atlanten. Det här var den största hamnen för utvandrare på väg till Amerika och andra kontinenter. Omkring nio miljoner reste via Liverpool.