München – det nazistiska monstrets vagga

Posted on januari 28, 2016 by Maritha

Bilden av München är ölstugor, oktoberfest, alptoppar och joddlare i lederhosen. Men bakom den jovialiska ytan har staden en mörk historia som nazismens barnkammare.

I höstas spreds bilder från München när befolkningen hälsade flyktingar välkomna med vatten, mat, blöjor, leksaker och andra gåvor.
”Jag är glad över att Tyskland har blivit ett land som idag förknippas med hopp. Det är rörande med tanke på vår historia”, sa Angela Merkel i en kommentar till beslutet att Tyskland skulle ta emot syriska flyktingar.

Münchens vackra omgivningar. Foto Maritha Sandberg Lööf.

Den historia som Angela Merkel refererar till är förstås landets nazistiska förflutna, där just München spelade en viktig roll. Nazismens hjärta fanns inte i det militaristiska Preussen utan i de sköna alplandskapen i Bayern. .Författaren Thomas Mann, som själv varit bosatt i staden, kallade München för ”Hitlers stad”.

Guiden Michael berättar om nazismen i München.

De flesta nu levande tyskar var inte födda under tredje rikets dagar, men medvetenheten om landets skuld verkar vara stor även bland de yngre. På en stadsvandring i nazismens och Hitlers spår berättar guiden Michael att hans farfar var inkallad soldat i Hitlers armé. Osentimentalt visar han historiska minnesplatser och talar öppenhjärtigt om Münchenbornas förhållande till nazismen.

Hitler var visserligen österrikare, men kom som 24-åring till München 1913 och försörjde sig på att sälja målade vykort till turisterna. Han saknade pengar, utbildning och bostad och levde i samhällets utkanter. Efter militärtjänst under första världskriget arbetade han med underrättelsearbete för armén. Hans uppgift var att infiltrera och spana på olika politiska partier. Så kom han i kontakt med det som skulle bli det Nationalsocialistiska partiet, NSDAP, där han gjorde en snabb karriär och snart blev dess ledare. Hitler var en klassresenär som strävade uppåt. Han gick på Münchenoperan och lyssnade på Wagner och bjöds in i en del rika kretsar där han upptogs i salongerna. Från stadens elit fick nazisterna också stora penningsummor.

Ölstugan Hofbräuhaus där Hitler höll hetsande tal.

Det var på tyska ölstugor som Hofbräuhaus Hitler upptäckte sin talang som talare. Här utvecklade han sin skrikande talteknik för att överrösta horderna av fulla, öldrickande män. Missnöjet var stort bland befolkningen efter det misslyckade kriget och det rekordstora krigsskadeståndet. Hyperinflationen skenade. Ett förenklat budskap (Dolkstötslegenden) som skyllde krigsförlusten på den tyska anti-krigsopinionen; socialister, liberaler och judar, gick hem i dessa kretsar. Den 24 februari 1920 grundades nazistpartiet Nationalsozialistische Deutsche Arbeiterpartei (NSDAP) på ölhallen Hofbräuhaus.

Nazisterna försökte under Hitlers ledning att genomföra en kupp den 8-9 november 1923, känd som Ölkällarkuppen. Den lokala bayerska regeringsbyggnaden omringades av nazistiska trupper. Upproret misslyckades och slogs ner av polisen. 16 nazister och tre poliser dödades vid sammandrabbningar mellan nazisterna och militären. Hitler dömdes- trots åtalspunkten högförräderi – till det mildaste straffet; fem års fängelse, och frisläpptes redan efter nio månader.

”Det fanns en tendens att blunda för det högerextrema våldet. Hade det varit en kommunistisk kupp skulle ledarna ha avrättats. Nu dömdes österrikaren inte ens till utvisning utan fick tillbringa nio månader i fängelse” säger guiden Michael.

Under tiden i fängelse arbetade Hitler på Mein Kampf, en bok som drog upp riktlinjerna för den politik som nazisterna skulle omsätta när de fick makt. Till att börja med vann nazisterna inflytande i Bayern och nazistiska institutioner grundades i München. Bayraren Hermann Göring anslöt sig också till rörelsen.

Der Führerbau var Hitlers kontor och representationslokal. Även platsen för ”fredskonferensen” med Chamberlain m fl.

Hitler tittar på utställningen ”Urartad konst” med judiska och modernistiska konstnärer.

I början av 30-talet var München känd som ”nazisternas huvudstad. Hitler bodde i München i 20 år och byggde här upp nazismens organisation med Stormtrupperna, SA, som gjorde sig kända genom sin brutalitet och slogs med socialister och kommunister på gatorna. Även SS grundades i München.
Här fanns nazistpartiets partikontor och centralförlag, som bland annat gav ut ”Mein Kampf“. Här låg också högkvarteret “der Führerbau”, som var diktatorns kontor och representationslokal – för övrigt platsen för den så kallade ”fredskonferensen” med den brittiske premiärministern Chamberlain, den franske premiärministern Daladier, den italienske diktatorn Mussolini samt Hitler. Hitlers älskarinna Eva Braun hade sin våning i München och här uppfördes två tempel upp som blev kultplatser över de 16 nazister som dog vid Ölkällarkuppen.
I München anordnades också 1937 utställningen Entartete kunst, där nazisterna ställde ut så kallad ”fördärvad” konst. All abstrakt konst fördömdes, till exempel kubismen, surrealismen och expressionismen.

”Nazisterna trappade upp propagandan. De spred rykten och förtalade politiska motståndare och judar. Steg för steg tog de makten och införde diktatur. De andra partierna tog dem inte på allvar utan trodde att de bara var en galen parentes. Men det som började med bokbränning slutade med gaskamrar. Närbelägna Dachau var det första koncentrationslägret och fick stå modell för andra läger”, berättar guiden.

Efter Bayern erövrade nazisterna andra delar av Tyskland. Vägen till Berlin låg öppen. Majoriteten av tyskarna röstade aldrig på nazisterna, som mest fick de 37, 3 procent av rösterna. Men efter riksdagshusbranden 1933 kunde de ta tillfället i akt och införa diktatur.

Varför fanns så lite motstånd? Guiden pekar på flera orsaker. Dels att de inte togs på allvar, dels högerns negligering av nazismen, dels våldet.

”Alla former av motstånd bestraffades mycket hårt. Att lyssna på BBC räckte för dödsstraff. SA-trupper misshandlade motståndare och människor angav varandra. Rädslan i samhället var mycket stor”, säger guiden.

Viscardigasse. Det lilla civila motstånd som fanns visas i gränden Viscardigasse nära Odeonsplatz i München. Där har man lagt bronsfärgade gatstenar för att illustrera hur människor gick för att slippa passera minnesplaketten över de 16 stupade nazisterna, som man var tvungen att hälsa med Hitlerhälsning.

Münchens universitet var också centrum för det kanske mest kända motståndet; syskonen Scholl i Vita rosen som spred flygblad mot Syskon Scholls minnesmärke. nazisterna. De angavs och avrättades genom halshuggning. I dag är platsen utanför universitetet uppkallad efter dem. En minnesplatta framför universitetets huvudingång påminner om deras mod.

Minnesplatsen över nationalsocialismens offer.

Där nazisternas högkvarter låg finns idag ett dokumentationscentrum över nazismens historia.

Förutom resterna av de nazistiska minnesmärkena finns i dagens München en plats över nazismens offer med en evigt brinnande låga, Platz der Opfher des Nationalsozialismus. Den ligger mitt emot det ställe som tidigare hyste Gestapo.

Det finns också ett dokumentationscentrum med handlingar och bilder från nazisttiden, NZ dokumentationszentrum. I Hitlers gamla högkvarter är Musikhögskolan inrymd idag. Och de nazistiska kulttemplen förstördes av de amerikanska trupper som befriade München 1945.

Der Führerbau, Hitlers högkvarter, inrymmer idag Musikhögskolan.

Text och foto: Maritha Sandberg Lööf
Copyright ©Pennskaftet

Se också: Björn Wiman, DN 2016-01-26:
http://www.dn.se/kultur-noje/underskattning-kantade-vagen-mot-avgrunden/

USA:s växtgift plågar ännu Vietnam

Posted on augusti 26, 2015 by Maritha

PUBLICERAD: FREDAG 3 JULI 2015, 8:10 I FRIA TIDNINGAR

I år är det 40 år sedan Vietnamkriget tog slut. Men kriget skördar ännu offer – odetonerade bomber och minor exploderar och ännu föds barn med skador av växtgiftet Agent Orange.

INRIKES

Växtgiftet Agent Orange användes under kriget av USA för att avlöva träden så att gerillan lättare skulle upptäckas. Än i dag fortsätter giftet att påverka allt levande i landet. Enligt Röda Korset i Vietnam finns det i dag över 150 000 barn som föds skadade av växtgiftet.

– Giftet finns fortfarande kvar i människorna, marken och vattnet. Det är ett uthålligt ämne som inte försvinner så lätt. Det kan ta över 50 år innan det bryts ner, säger Dôn Van Dung, som forskar om Agent Orange och andra växtgifter vid Ho Chi Minh-stadens universitet.

Röda Korset i Vietnam uppskattade 2009 att upp till 1 miljon människor är funktionshindrade eller har hälsoproblem på grund av Agent Orange.

– Bara här i området har 15 000 människor blivit förgiftade, berättar Phạm Thị Hải, som arbetar som guide i Quang Tri-provinsen i norra Vietnam.

– De mest skadade har två huvuden. När människor som flytt kom tillbaka till Quang Tri efter kriget fanns rester av vitt pulver kvar i matlagningskärl. Många tänkte inte på hur farligt det var utan diskade ur kärlen och använde dem.

Provinserna nära den tidigare gränsen mellan norra och södra Vietnam var krigets epicentrum. Här utkämpades de hårdaste striderna, här fälldes flest bomber och här skördades fler offer än någon annanstans. När bomberna fälldes splittrades de i tiotals eller hundratals mindre bombkapslar och spreds över stora områden och många kapslar ligger ännu kvar på marken odetonerade. Phạm Thị Hải berättar att barn ibland förväxlar bomber med leksaker.

– Därför visar vi bilder av bomber i skolan och lär barnen att inte röra dem.

Mer än 7 miljoner ton bomber, nästan mer än dubbelt så mycket som de allierade använde under andra världskriget, fälldes över Vietnam mellan 1959 och 1975, då USA bombade landet. Mellan 10 och 30 procent av klusterbomberna har inte detonerat och förorenar än i dag en femtedel av landets yta. Enligt officiella vietnamesiska siffror har explosioner orsakade av bomber och minor gett upphov till cirka 105 000 civila offer mellan 1975 och 2007.

Vietnameser som skadats har inte fått någon kompensation av USA. De som skadats av växtgiftet har heller inte fått någon kompensation av varken USA eller tillverkaren, Detta trots att den vietnamesiska regeringen och Röda Korset i Vietnam länge krävt ersättning för de drabbade. Enligt US Department of Veterans Affairs kan dock amerikanska krigsveteraner, vars skador har kopplats till exponeringen av Agent Orange, vara berättigade till ersättning från den amerikanska staten.

http://www.friatidningen.se/artikel/118170

Är detta en människa?

Posted on mars 10, 2015 by Maritha

Vid ingången till minnesplatsen över de italienska offren i Auschwitz finns en sten med dessa ord inristade:

”Besökare, betrakta lämningarna av detta läger och begrunda: vilket land du än kommer ifrån är du ingen främling. Gör så att din resa inte är förgäves, och att vår död inte varit förgäves. Må all denna aska i Auschwitz bli dig och dina barn till en maning, att hatets ohyggliga frukt, vars spår du här ser, inte ska få sätta fler frön, imorgon eller någonsin.”

Levi fördes med godsvagn till Auschwitz. Idag står en vagn utanför Palazzo Madama som visar en utställning om honom. Foto: @ Maritha Sandberg Lööf

Författaren är den judiske kemisten Primo Levi, som just nu är aktuell i en utställning i hemstaden Turin. Primo Levi föddes den 31 juli 1919, avlade doktorsexamen i kemi och fysik vid universitetet i Turin och greps som medlem i en partisangrupp. Tillsammans med en stor grupp italienska judar fördes han 1944 med godståg till Auschwitz. Rykten om vad som väntade judarna hade nått dem före avresan. Hoppet levde ändå; barnen gick som vanligt i skolan, deras mödrar tvättade dem och packade väskorna. Men när barnen somnat löste kvinnorna ut håret, tände sorgeljus, bad och grät .

Kvinnorna och barnen avrättades direkt vid ankomsten.Vid selektionen uttogs Primo Levi som arbetsduglig och blev fånge 174517 i Auschwitz III (Auschwitz-Monowitz), ett arbetsläger som försörjde IG Farbens Buna-Werke, med slavarbetskraft. I det skakande vittnesmålet Är detta en människa? skildrar Levi avhumaniseringen i lägren. Hur fångarna TURIN 084 fråntogs sina kläder, sitt hår, sina namn och behandlades sämre är djur. Det fanns de som ändå försökte upprätthålla den mänskliga värdigheten och som varje morgon tvättade sig utan tvål i iskallt vatten. Men det rådde inte någon solidaritet mellan fångarna, alla umbäranden och våldet trubbade av människor och gjorde dem likgiltiga inför varandras lidande. Få orkade tänka på någon annan eller någon annat än att överleva för dagen.

Den omfattande handeln med stöldgods mellan fångar och även med kapon/blockäldsten och fria arbetare, som Levi beskriver, är något som överraskar läsaren. SS tolererade att stöldgods fördes in i lägret, samtidigt som det var dödsstraff för stölder inne i lägren. Kombinationen uppfinningsrikedom och tur verkar ha varit den främsta orsaken till att några kom levande från förintelselägren. Av de 650 judar som deporterades tillsammans med Primo Levi överlevde bara 24.

TURIN 057 I november 1944 valdes Levi ut för arbete vid fabrikens kemiska laboratorium, där han blev kvar till laboratoriet stängdes. Den 11 januari 1945 blev han sjuk i scharlakansfeber och lades in på sjukstugans infektionsavdelning. När nazisterna den 18 januari tömde lägret inför Röda arméns ankomst lämnades de sjuka, däribland Levi, kvar att dö. Med hjälp av några kamrater lyckades han hålla sig vid liv de nio dagarna tills Röda armén intog lägret den 27 januari (datumet för Förintelsens minnesdag).

Efter kriget gifte sig Levi med Lucia Morpurgo som han fick två barn med. Han arbetade som kemist till slutet av 1974, först vid färgfabriken DUCO tillhörande Nobelkoncernen, sedan vid färgfabriken SIVA vars tekniske direktör han blev. Från 1975 ägnade sig Levi på heltid åt skrivandet.

1975 utgav han Periodiska systemet som blandar fiktion och självbiografi TURIN 053 med kemi. Berättelserna i boken har sina namn efter och är ordnade enligt grundämnenas periodiska system, av vissa ansetts som den bästa boken om naturvetenskap någonsin och har i The Observer utsetts till en av ”The 100 greatest novels of all time”

I efterordet till Är detta en människa? skriver Primo Levi:
”I alla delar av världen där man börjar med att förneka människans grundläggande frihet och jämlikheten människor emellan rör man sig i riktning mot den systematiska användningen av koncentrationsläger”.

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

Under sin tid i lägret mötte Levi endast vid ett tillfälle en SS-man öga mot öga. Våldet och förtrycket var delegerat till kapon och blockäldsten. Han skriver att det finns mänskliga monster men att ”de vanliga människorna är mycket farligare, funktionärerna som är beredda att tro och lyda utan att ifrågasätta, sådana som Eichmann, som Höss, som kommendanten i Auschwitz, som Stangl, kommendanten i Treblinka, som de franska soldater vilka tjugo år senare agerade bödlar i Algeriet, som de amerikanska soldater vilka trettio år senare agerade bödlar i Vietnam.”

Modell i koppartråd tillverkad av Primo Levi. Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

40 år senare – flanör i Patrick Modianos fotspår

Posted on oktober 21, 2014 by Maritha

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

För 40 år sedan, 1974, var det precis hundra år sedan den första stora impressionistutställningen i Paris. Impression, soleil levant av Claude Monet med motiv från Le Havre ställdes ut och kom att ge namn åt hela konstriktningen. Det var konstkritikern Louis Leroy som myntade uttrycket ”impressionism”, med vilket han avsåg en negativ benämning.

Som ung au-pair i Paris 1974 såg jag impressionistutställningen och imponerades stort av färgerna, ljuset och lättheten hos Monet och de andra impressionisterna. I dag visas Impression, soleil levant på nytt i Paris på Musée Marmottan-Monet, nära Boulognerskogen. 40 år senare är det fortfarande en riktigt stor konstupplevelse att se Monets målningar. Här visas också de grandiosa näckrostavlorna från Giverny, som många förknippar med honom.

Berthe Morisots självporträtt. Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

adouard-manet-portrait-de-berthe-morisot-c3a9tendue-1873

Eduardo Manets porträtt av Berthe Morisot.

Den första kvinnan i den franska impressionistkretsen, Berthe Morisot, finns också representerad på museet. Hon är en av alla kvinnliga konstnärer som mer eller mindre glömts bort i konsthistorien. Berthe Morisots måleri har av konstvetare beskrivits som ”själva essensen av impressionismen, med sina förförande färger och sin djärva teknik”. Vid den första impressionistutställningen deltog hon med målningen Vaggan. Det är intressant att se hur hon porträtterar sig själv, som en målmedveten konstnär med frank blick, i kontrast till den tillbakalutade, ljuva kvinna, som hennes svåger Eduardo Manet avbildat. Den manliga blicken såg något annat.

En flykting korsar sina spår, en au-pair återvänder. Av en slump köpte jag Nätternas gräs av Patrick Modiano när världens längsta bokbord arrangerades på Drottninggatan tidigare i höstas. Det visar sig att romanen handlar om en man som flanerar i Paris och letar efter Dannie, den gåtfulla kvinna han älskade fyrtio år tidigare.

Jag stiger nästan in i handlingen. De första nätterna bor jag på ett ruffigt hotell i Montparnasse, samma kvarter som Modiano beskriver, även om hans hotell heter Unic. Jag rör mig på de gator där Nätternas gräs utspelar sig, nära Boulevard du Maine, och vid Montparnasses biografer.

Paris 2014-10-09 035

Efter några dagar byter jag upp mig till ett bättre hotell på Saint-Marcel i Quartier Latin. Jag strövar runt i den botaniska trädgården Jardin des Plantes, där också Strindberg botaniserade, och flanerar på Rue Jussieu och Rue de Monge. Än en gång är jag hack i häl på berättaren i Nätternas gräs som promenerar just där, 40 år tidigare.

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

Mitt minne pendlar mellan nu- och dåtid. Går ner till Boulevard de Port Royal där jag bodde och fotograferar huset. Slakteriet, specerihandlaren och tvätteriet där jag gjorde ärenden för familjen Serres räkning är borta, men bageriet på hörnan finns kvar. Då visste alla i kvarteret att jag var familjen Serres jeune fille au pair. Jag som kom från en liten norrländsk småstad hade inte heller några problem med att känna mig hemma i Paris, med småstadskänsla mitt i storstaden.

På det hela taget är mycket oföränderligt och småskaligt i Paris. Den franska kulturen och traditionen är stark. Man kan alltjämt dricka kaffe och äta croissanter på uteserveringarna, hitta böcker i boklådorna vid Seine och handla mat i bostadskvarterets små butiker.

Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

På marknadsgatan Rue Mouffetard kan man fortfarande köpa både ostar och ostron, men restauranger tar över allt mer längs denna medeltida gata.

När jag en dag sitter och läser Modiano får jag höra att just han, denne även för mig till helt nyligen okände författare, fått nobelpriset! Jag rusar genast ner och gratulerar hotellreceptionisten som ser lite frågande ut.

Dåtid och nutid flyter ihop som i Modianos romaner.”Ändå drömde jag inte”.

PARIS Modiano Foto: ©Maritha Sandberg Lööf

Paris i Modianos fotspår ©Maritha Sandberg Lööf

Spaden i jorden

Posted on maj 9, 2014 by Maritha

Trädgårdssäsongen har redan börjat. Rosorna är klippta och gödslade och rabatternas vinterskydd är borta. På försök sattes fem pelargonsticklingar ut i pallkragar under dubbla lager odlingsduk. Det ska bli intressant att se om de överlevt när jag kommer tillbaka till Gotland.

I väntan på nästa tillfälle att gräva i jorden kan några bilder från Trädgårdsmässan 2014 inspirera.

2014 Trädgårdsmässan 009

Först ut den vackra idéträdgården ”Frökens gröna gemak” inspirerad av fröken Florence Stephens på Huseby söder om Växjö. Här blandas nyttoväxter i köksträdgården med agaver och stilmöbler. Agaven är en växt som kanske skulle kunna passa i söderläge i den brännande Gotlandssolen tillsammans med andra suckulenter, sten och grus.

2014 Trädgårdsmässan 033

En helt annan idéträdgård är inspirerad av Astrids Lindgrens barndomshem i Näs utanför Vimmerby. Här dominerar enkelheten med trasmattor, mossor, murar och träd.

2014 Trädgårdsmässan 047

För den som har ont om utrymme alternativt har svårt att få tag i en bärgare är odling i en gammal skrotbil kanske ett alternativ. Tänker osökt på Kuten på Fårö http://www.kuten.se som har gott om gamla amerikanare som skulle kunna förskönas. Vår egen gamla sommarbil står däremot redan på skroten i Bro och väntar på demolering.

2014 Trädgårdsmässan 062

För det lilla utrymmet och det lilla livet passar denna lekplats på balkongen där kottarna kommer till heders i leken och mossor och växter kan bli en hel lekskog. Skönt med en myshörna med plats för läsning och vila.

2014 Trädgårdsmässan 084

Att insekter, bin och humlor är livsviktiga för trädgården och hela miljön är ett faktum. Av gamla lastpallar kan man bygga ett lyxhotell för de små vännerna som är våra arbetskamrater i trädgården.

I år ska jag så massor med salladssorter i pallkragar.Färsk sallad smakar ljuvligt och är mycket lättodlad. Mangold är också gott och nyttigt och passar fint i sallader och egenodlade tomater smakar gott. Däremot blir det ingen kål i år för att slippa kållarverna.

Möbelmässan 2014: Ekotänk på möbelmässans plantskola

Posted on februari 10, 2014 by Maritha

2014 möbelmässan Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Det mest spännande med den årliga möbelmässan, Furniture and Light Fair, i Älvsjö är Greenhouse, där unga talanger visar sina alster. 36 unga formgivare och 36 designskolor från 16 länder har valts ut av en jury för att ställa ut sina prototyper. Som namnet signalerar verkar formgivarna i Greenhouse vara väl medvetna om växthus-effekten och möblerna är ofta både klimatsmarta och avantgardistiska. Mycket är tillverkat i förnyelsebart, certifierat trä, till exempel lampor, stolar, skåp och en vagga.

Hanna Dalrots Textila landskap Foto: Maritha Sandberg Lööf ©

Naturen går igen i tyger och mönster. Hanna Dalrot från Älvdalen i norra Dalarna har inspirerats av landskapet i sin hemby som hon först tecknat i akvarell och sedan översatt till digitala mönster som tryckts på tyg. Resultatet är ett mycket vackert tyg som minner om björkar, berg och dalar. ”Nyanser av ljus, strukturer av mark, kalhyggen, trädstammar, älvens spegel och bergens siluetter. Naturens uttryck, min inspiration, mitt verktyg och min kreativitet”. Så beskriver Hanna Dalrot sitt skapande.

Greenhouse är också en viktig mötesplats för unga formgivare, producenter, kunder och press. För att stimulera möten har man mitt i utställningshallen byggt ett stort tält som påminner om en kåta. Det är också tillverkat av trä och designat av Nyréns Arkitektkontor.

I Greenhouse finns flera exempel på ekotänkande och återanvändning. Nio studenter från möbeldesignprogrammet på Carl Malmsten Furniture Studies har fått i uppgift att ta hand om de överblivna rotfanérark, som fyllde en hel byggnad i snickeriet AH Eriksson & Söner. Saina Barzande skapade vackra transparenta förvaringsboxar av rotfanér, inspirerade av det lappländska landskapets skönhet. Sebastian Hedengrahn gjorde ett litet drivhus för hemmaodling i körsbärsträ och fanér. I hans ”Fönstergrönska” möts Svenskt Tenns Josef Franks vitrinskåp med Monica Försters blombord ”Flower”, som också producerats av Svenskt Tenn.

Foto: Maritha Sandberg Lööf @

Trä är också materialet i den hängande vagga i traditionell stil som formgivits av Axel Lexberg vid design- och hantverksskolan Steneby vid Göteborgs universitet. Även formgivarna Sarah Cramer och Anders Engholm, som studerar vid designhögskolan Via i Danmark, arbetar med trä. Deras stilrena köksbänk ”Bendy bench” förenar det traditionella med det moderna.
Aud Juli Befring från Institutionen för Produktdesign i Oslo har blandat trä med ull i ett nyskapande och färgstarkt uttryck. Matilda Dahlquist, som är utbildad vid Konstfack i Stockholm, bygger vidare på och förnyar traditionen med målade bohuslänska skåp.

Foto: Maritha Sandberg Lööf

Trädgårdens grönska är en inspirationskälla för möbelindustrin och märks också i möbelmässans stora utställningshallar. Klara färger kombineras med grönska och spaljéer och second hand med moderna möbler. Trä, tvättat linne, läder, korg och sten i naturfärger är populära material.

Lampor och prydnadsföremål i guld, mässing och koppar ser man dessvärre även i år. I Greenhouse finns inte lika mycket metaller och tur är väl det då de gör sig bäst i marken. En stol gjord av återvunna kopparrör är ett undantag som visar på bättre hushållning av våra ändliga mineralresurser.

Beatles präglar ännu Liverpool

Posted on januari 23, 2014 by Maritha

Hamnen och sjöfarten har haft en stor inverkan på musiklivet i Liverpool. Unga män tog arbete som sjömän och reste till USA där de lyssnade på populära artister och köpte de senaste LP-skivorna. I Liverpool startades många band som inspirerats av Elvis, Little Richard och Jerry Lee Lewis. John Lennon spelade i en skifflegrupp vid namn Quarrymen när han och Paul McCartney möttes den 6 juli 1957 på en trädgårdsfest vid S:t Peters Church, där man firade rosendrottningens dag.

I Liverpool kan man besöka Beatlesmuseet i det gamla hamnområdet. Skolbarn och turister studerar med stort allvar gruppens historia. Här får man höra om tyskan Astrid Kirchherr som lanserade moppfrisyrerna och se bilder från Beatles trevande start i Hamburg, då Stuart Sutcliffe (som senare dog i hjärnblödning), var medlem i gruppen. Man förstår hur viktig Liverpoolsonen Brian Epstein var för att skapa kontaktnät och lära Beatlarna ”artighet och hyfs”. Man får följa Beatles framgångssaga via shower och turnéer. När de kom till USA trodde de att det öronbedövande ljud som mötte dem var flygplansljud, men det var fansen som jublade.

Den legendariska klubben The Cavern finns ännu kvar. På kvällarna uppträder look-a-likes med Beatlessånger. Stämningen är god och många i publiken sjunger med. Utanför klubben står John Lennon staty.

Den som vill lära sig mer kan åka med på rundresan The Magical Mystery tour. Turen går bland annat till Beatlarnas födelsehem.
Ringo Starr var den verkliga arbetar-klasskillen, hans första hem var inrymt i en tegellänga, där fönster och dörrar nu bommats igen med metalluckor i väntan på rivning. Johns moster Mimis hus, där han bodde under större delen av barndomen, är öppet för besök genom en statlig fond. Strax utanför blev Johns mamma dödad i en trafikolycka när han var 17 år gammal.
Rundturen går också till Pauls hem där familjen slog sig till ro efter mycket flyttande, eftersom mamman var barnmorska och måste flytta dit tjänsten förde henne. Hon insjuknade i cancer och avled när Paul var bara 14 år. Bussen stannar också vid George Harrisons hem i Wavertree, där vilda barn leker på gatan, och vid det college där John och Paul pluggade samt vid konstskolan Liverpool College of Art, där John pluggade när han mötte sin första fru Cynthia.
Vi fortsätter till Penny Lane där John och Paul brukade byta buss. Platsen domineras av en rondell, men här finns fortfarande en frisör och en bank. Vi stannar också vid Strawberry Fields, barnhemmet där John klättrade i träden. Som vuxen gav han pengar till verksamheten och det har hans änka Yoko fortsatt med. Ett tag såg det ut som om området skulle förvandlas till privata tomtmarker, men efter protester ska Strawberry Fields bli en skola för barn med särskilda behov.

I konserthuset The Philharmonic, delar Paul McCartney varje år ut stipendier i samband med skolavslutningen. Paul, av alla ansedd som exemplariskt artig och trevlig, håller kontakten med sin hemstad och gör mycket för den, berättar turledaren.

Idag är Liverpool en viktig universitetsstad som lockar studenter från många länder. Här finns många kinesiska studenter som kanske känner sig hemma i Liverpools gamla China Town. 2000 var Liverpool Europas Kulturhuvudstad. Här finns breda gågator och mängder av muséer i det gamla hamnområdet. Staden påminner en hel del om San Francisco med hamnen, bukten och kullarna. Här finns Englands största katedral som rymmer såväl kafé som shop. Vid John Lennons begravning var katedralen fylld till bredden.

Berömd kvartett och triangel med ursprung i Liverpool

Posted on januari 23, 2014 by Maritha

Liverpool är för många synonymt med The Beatles och fotboll, en arbetarstad med klassiska tegellängor och hamn vid Irländska sjön.

Att den också är en av Englands mest betydande handelsstäder är inte lika välkänt, men faktum är att Liverpool var centrum för den så kallade triangelhandeln mellan England, Afrikas västkust och Amerika. I Liverpool lastades skeppen med manufakturvaror som producerats i Manchesters fabriker. Det var bland annat textilier, glas, gevär och sprit som efterfrågades i Afrika. Där byttes varorna mot en mycket värdefull last av svarta slavar, som infångats i strider mellan rivaliserande folkgrupper. 300 000 tvingades på slavfartygen och kedjades fast liggande på skeppen, tätt packade som sillar. I Sydamerika såldes slavarna på auktioner och här fylldes fartygen istället med kolonialvaror som bomull, socker och tobak.

Liverpool bär tydliga spår efter handeln. Enorma köpmanshus i hamnen har byggts om till museer, gallerior och serveringar, bland annat Tate Museum och världens första museum om slaveriets historia, International Slavery Museum. Här kan man se järnhalsringarna och kedjorna som fjättrade slavarna. Här finns också andra upprörande exempel på hur västerlänningar behandlat svarta människor, till exempel plantageägar- familjen som lät de anställda figurera som levande julkort bemålade med Merry X-mas. Rasismens historia från slavhandeln till Ku Klux Klan beskrivs. Det gör ont att se svarta skolbarn betrakta denna förnedring.

I Liverpool finns ännu många spår av rika köpmannafamiljer och slavhandlare. Familjen Penny, som gett namn åt gatan Penny Lane, som odödliggjorts av Beatles, är ett exempel. I hamnen finns också ett utvandrarmonument, som vittnar om en annan trafik över Atlanten. Det här var den största hamnen för utvandrare på väg till Amerika och andra kontinenter. Omkring nio miljoner reste via Liverpool.

Knausgård och Sveland på Bergmanveckan

Posted on juli 1, 2013 by Maritha

Det blåser friskt under den korta färjeresan till Fårö. Solen gassar över blåelden som vajar i vinden när bil efter bil med kulturintresserade reser norrut mot det nybyggda Bergmancentret. Här låg tidigare Fårö skola som Ingmar Bergman skildrat i Fårödokumenten. Nu har skolan byggts om och fått en modern tillbyggnad med utställningar, kafé, skapande verkstad och filmsalar.
Parkeringen utanför centret är knökfull och där inne trängs folk som ska hämta ut sina biljetter till årets Bergmanvecka. I år är det tioårsjubileum och temat är ”att skriva liv”. Det innebär att flera författare är årets gäster, svårast har det varit att få biljetter till Karl-Ove Knausgårds föreläsning på Fårö bygdegård. Men med biljett nummer 1 i handen slår jag mig ner för att lyssna på den karismatiske norrmannen med den yviga kalufsen – och får se en skygg, gänglig författarikon kliva in på scenen.
Knausgård bor med sin familj i Bergmans hus på Fårö. Där har han genomfört ett minimaraton i att läsa och se så mycket Bergman som möjligt. Men det är ingen ny bekantskap.
- När jag arbetade med min första roman läste jag ”Den goda viljan” och hittade ett sätt att beskriva fadersfiguren. I min första roman ”Ute av verden” är huvudpersonerna i mittpartiet ett plagiat på Bergmans rollfigurer Henrik och Anna.
- ”Enskilda samtal” i regi av Liv Ullman har också varit en viktig inspirationskälla. Jag grät när jag såg den, berättar Knausgård.

Varför är det intressant att läsa om en annan mans kärleksliv? Knausgård svarar att det beror på konstens väsen som utmärks av en hänsynslöshet där man gör avkall på sig själv och därför blir allmänmänsklig.
- När jag skrev och lämnade ut min själ och mitt liv tänkte jag aldrig på att någon skulle läsa vad jag skrev. Nu efteråt förtränger jag det och tänker aldrig på publiken, säger han.
Knausgård har deklarerat att han inte längre vill vara författare och arbetar nu med sitt eget förlag, att skriva essäer och översätta litteratur. Han säger att han tömt ut allt och att han är lycklig över att inte längre vara författare, eftersom det kostat honom mycket, bland annat relationen till faderns familj.
- Men min drivkraft var att förstå min far. Det var inte farligt att skriva om honom även om det sårade vissa människor.
Hans första roman ”Ute av verden” ska nu filmas av en vän. Knausgård har varit inblandad i manusarbetet men insett att det är en helt annan sak att skriva skönlitteratur och filmmanus.
- I en film blir alla repliker så lätta, det är det som är det geniala, säger han.

Maria Sveland, som under en eftermiddag analyserar Bergmans ”Scener ur ett äktenskap”, säger att hennes roman ”Bitterfittan” är ett svar på denna film. Rollfiguren Marianne underordnar sig maken Johan. Sveland visar hur Johan använder härskarteknik mot sin hustru. Han lyssnar inte på henne och behandlar henne som en icke-person.
- Bitterfittan är egentligen motsatsen till den kvinnliga martyren Marianne, det är en kvinna som vågar ifrågasätta sitt liv och sitt äktenskap, säger Sveland.
När Marianne så småningom får nog och inser att hon kan få ett annat liv, tar Johan till sitt sista vapen, våld, mot kvinnan.
- Marianne har börjat inse att hon som kvinna har allt att vinna på skilsmässan medan mannen förlorar på den. Jag har undrat om Bergman tog intryck av 70-talets kvinnorörelse när han skrev dramat, säger Sveland.
- Först när Marianne och Johan träffas igen på jämlika villkor kan de skapa något som liknar kärlek, säger hon.

Odla din egen mat

Posted on april 18, 2013 by Maritha

Trädgårdsmässan i Älvsjö är över för den här gången och som vanligt var det småkallt och grått ute under mässdagarna. Detta i skarp kontrast till grönskan och förnimmelsen av sommar där inne i utställningshallarna.

Årets trend handlade om att odla sådant som är ätbart. Blanda sallad och kryddväxter med blommor på balkongen eller i trädgården. Odla grönsaker direkt i säcken på en liten yta eller använd en särskild odlingsbänk som lätt kan rullas ut på balkongen. Pallkragarna är populära även i år och finns i alla prisklasser och utföranden, allt från enkla lastpallar till mörkbetsade lyxvarianter. Bland Runåbergs ekologiska fröer kan man hitta bland annat bönor, tomater, morötter, asiatiska bladgrönsaker, kalebasser och meloner. Fröerna är ekologiskt certifierade. Runåbergs och Förbundet Sveriges Småbrukare är också engagerade mot de genmanipulerade fröer som jätteföretag som Monsanto producerar.

På mässan visas också mycket trädgårdskonst, till exempel mönstrade betongplattor som man själv kan gjuta i särskilda formar, skulpturer av återvunnet skrot, keramikfat och krukor i olika former och färger. Trädgård handlar om så mycket mer än bara växterna, numera är det en del av en hel livsstil som utlovar rekreation, umgänge och skönhetupplevelser. Gränsen mellan inne och ute suddas ut allt mer med utekök och bekväma sittgrupper. Att odla sin trädgård förefaller vara en mycket lockande verklighetsflykt en kulen aprildag.

”Fred är en mild och älskvärd dag med
lätta steg, inte fientlig mot någon.
Fred är ett tåg som samlar in- och utresande
passagerare till en utflykt i evighetens förorter.
Fred är att ägna sig åt trädgårdsarbete:
Vad ska vi närmast plantera?”

(Mahmoud Darwich, palestinsk poet)