När jag blev nummer ett

Jag-formen kommer alltid först när barn talar om sig själva i relation till andra människor. Små barn säger naturligt ”Jag och pappa handlade mat.” eller ”Jag och mamma ska åka tåg.”

När jag gick i skolan fick man lära sig att nämna andra personer först av artighetsskäl, till exempel ”Petter och jag ska gå på bio”.

Numera är det inte bara småbarn som omnämner sig själva före alla andra. Jag kommer först även när vuxna talar och skriver. Ett tidens tecken som kanske speglar en ökande egoism i samhället?

Lyssna på spraket i P1 där frågan diskuteras artikel.aspx?programid=411&artikel=5023068